Old Norwegian Dictionary -

Meaning of Old Norwegian word "" in Norwegian.

As defined by the Johan Fritzer's Old Norwegian dictionary:

fá, v. (að) afbryde Ensformigheden af en Tings Overflade, gjøre den broget vedderpaa at anbringe noget; med Figuren som Objekt: fá rúnar Hm. 79. 143; varþar á fáit flúr ok viðir Fm. V, 345;med den Ting som Objekt, hvorpaanoget anbringes: skip þeirra vóru fáðmeð steini alla vega litum Konr. 4814;eldi váro eggjar (nl. benvandarins dvs.sverðsins) útan görvar en eitrdropominnan fáðar Brynh. 19; fá munlaugmeð gulli Gísl. 2123; valaript vel fáðSig. 3, 63 (66); kistill gulli fáðr Blauss.Se Soph. Bugge i Kristiania Vid.-Selsk. Forhandl. 1872 s. 326-328;sammes Tolkning af Runeindskriften paa Rökstenen i Östergötland (Antiqv. Tidskr.för Sverige V) s. 11 fg. 117.

Part of speech: v

Possible runic inscription in Medieval Futhork:ᚠᛆ
Medieval Runes were used in Norway from 11th to 15th centuries.
Futhork was a continuation of earlier Younger Futhark runes, which were used to write Old Norse.

Abbreviations used:

fg.
følgende.
m.
Masculin.
nl.
nemlig.
ndl.
nydøidsk.
s.
substantiv.
S.
Side.
v.
Verbum.

Back